Om rätt/fel och doping

5 April 2010

Måste säga att de är intressant att läsa när folk uttalar sig om saker de egentligen kanske inte alla gånger har belägg för. Slutsatser som görs efter lite fakta och utan utövande av erfarenheter. Detta kan man se som en återkommande faktor inom denna sportsektor vi trots allt befinner oss i. Då menar jag på alla plan allt från den politiska till amatörnivån. Att vårda sitt kontaktnät och verka på en professionell nivå är något en del helt tappar.

Jag blir sällan arg eller irriterad på folk. Men när en människa trycker ner en annan i skorna och smutskastar denna i ett offentligt forum tycker jag att saker och ting har gått för långt. Att komma med kommentarer som "OBS Detta är ingen smutskastning utan min personliga åsikt" tycker jag rentav är skrattretande. Att sedan diskutera om detta har med intellektet att göra då man flertalet gånger inte följer rättsystemet och kontrakt till punkt och pricka är inget jag tänker göra. Men att denna person skulle sjunka så lågt var det nog ingen av oss som trodde. Även om vi i vissa lägen kanske hade anat att utgången skulle bli denna. Min åsikt i denna fråga är att man aldrig ska ta på sig mer än man klarar av och gör man det så ska man be om kunnig hjälp. Om man efter drygt ett halvår inte har kommit längre än under de första veckorna tycker jag att man ska ta och sätta sig och utvärdera om man verkligen klarar av situationen eller bör ändra taktik. En annan del som också intresserar mig, som har läst träningsfysiologi och unghästhantering/träning är vilket träningsprogram de har haft och hur utvecklingskurvan har sett ut. En annan fråga är också hur mycket har de vuxit som individer, har de fått den motivationen och den glädjen till sporten de behöve? Ganska intressanta frågeställningar tycker jag.

Angående rättsystem så läste jag en i synnerhet väldigt intressant rapport skriven av Ingvar Berg som just handlar om de rättsliga problem travsporten tycks dyka på i storebrorslandet i väst. "Enligt FBI spelade amerikaner olagligt på omkring 2 000 sajter för över USD 16 miljarder förra året." Sedan att de är allmänt skumma typer som leker bookmakers ger inte det amerikanska travet ett så gott ansikte. Att sedan media enbart tar upp fall som detta och svartmålar sporten gör ju inte att amerikanerna fattar bättre tycke. Vad händer om vi helt plötsligt får se att all travverksamhet dalar i USA.

Ska vi kolla på de tvister som pågår i vårt egna land just nu så ser vi att under den senaste tiden har ett par dopingprover visat sig vara positiva. Första fallet vi har är med tränaren Mikael Å Linderoth som blev frikänd efter de att vittnen hade sagt sig sett en okänd man i stallet och allt tydde på sabotage. Det nyaste fallet gäller travsportens stora ledstjärna Stig H Johansson. Detta är tränarens första positiva dopping prov efter ca 2000 prover som har tagits på hans hästar. Substansen man hade hittat var Prokain. ” Prokain finns i vissa penicillinpreparat för häst i Sverige och ger medicinen en depåeffekt. Prokain verkar även lokalbedövande.” Mikael går ut till aftonbladet och säger att han tror att de är sabotage i detta fall också. Stig H säger att man vet att ingen av hästarna i det stallet där Bobtail står har gått på antibiotika under den aktuella perioden och att de för honom är helt obegripligt hur hästen kan ha fått i sig substansen. B-proverna är nu skickade till frankrike och skulle dessa också vara positivt då väntas tränaren att få ett bötesstraff på dryga 300 000kr. Min fråga i detta fall är om det handlar om sabotage i detta fall också. Min personliga känsla när det gäller Stig H är att han allt som oftast kör rent spel.

Sedan vill jag ta upp en sak till som fick mig att tänka efter. Det handlar lite om hur vi ska se på moralen när det gäller förhandsfavoriten inför elitloppet Lucky Jim. Läste detta uttalande av tränaren Julie Miller ” - I senaste kvalet i torsdags bestämde vi oss för att tävla honom utan lasix. Jag och Andy tyckte inte att han behövde det längre och med tanke på att vi planerar att starta honom i Sverige så ville vi se om han klarade sig utan.”

Min tanke då är hur dessa människor tänker. När man läser lite om lasix så står det att det kan ta upp till ett år med avvänjning av lasix och mig veterligen är det typ 2 månader till elitloppet går av stapeln.

” Enbart omställningsprocess, avgiftning och igångsättandet av kroppens egna funktioner (om de inte är helt förstörda) är en nästan årslång process i hästens liv (dokumentation finns.). Många importerade hästar klarar inte ens av att tävla eller betäcka i Sverige (förstörd fertilitet, hormonomställning) har därmed fått åtminstone en förklaring med lasix.”

Lucky Jim.

Foto: J G S Photo (källa www.travnet.se)

Vad är då lasix undrar då de oinformerade. Är detta så farligt. Lasix är ett preparat vars verksamma ämne är Furosemid som är vätskedrivande och ökar utsöndringen av magnesium, natrium och kalium. De anses vara prestationshöjande och ges även till lungblödare. Inte nog med det så döljer det andra dopingprepparat.

” Vid för höga doser och flitig användning är det stor risk att hästen drabbas av: hypokalemi, hyponatremi, hypokalcemi, hypokloremisk alkalos och hypovolemi, men påverkar även blodkoncentration av andra läkemedel, som tas samtidigt.”

Vet inte om jag tycker det låter så himla bra. Då vissa hästar efter för flitig användning av lasix knappt ens fungerar utan lasix.

De lustigaste av allt är att i USA är detta helt tillåtet man har till och med speciella lasix stall på tävlingsbanan dit lasix hästarna får komma 24 timmar innan start och får sin dos av lasix av veterinärerna på plats. Sedan skyltar man så fint med ett litet L i programmet så att alla vet att de är en lasix häst. Är nästan så man blir mörkrädd när man börjar fundera över hur travsporten ser ut.

”I en av de pålitligaste undersökningarna visar det sig att 44.000 av 48.000 startande galopphästar tävlade på lasix, alltså 92,34 %. Bland travhästarna var just då motsvarande andel 59,9 %, en siffra som stigit sen dess.”

När världens travnationer träffades under en konferens förra året där man bland annat tog upp just frågan om lasix. En rekommendation utfärdades att man skulle förbjuda all användning av lasix och att man skulle notera i stamböckerna vilka avelshingstar som hade tävlat på lasix. Dock var de några länder som reserverade sig mot rekommendationen dessa var USA och Canada. En annan viktig fråga man tog upp var frågan om anabola. Från och med i år skall alla länder införa ett års tävlingsförbud för alla hästar som testas positivt vid en kontroll och från och med 1 januari 2012 införs livstids tävlingsförbud för hästar som testas positivt för anabola. För avelshingstarna gäller de att de måste visa upp ett negativt prov innan de får tillstånd till att sättas in i aveln. Detta måste jag säga är väldigt bra initiativ och medverkar till renare spel och renare hästar. Vi är i alla fall på fram gång.

Det var allt för denna gång.

Är Travsporten utdöende?

20 Februari 2010

Vart är travsporten på väg egentligen? Är det bara jag som tycker att den har mer och mer börjat stanna upp. Visst det är lopp som tidigare men det är mindre och mindre folk som går på trav. Som nu sist då jag var på Solvalla under en tävlingskväll så var det inte mer folk än under en enklare travkväll på Örebro. Är inte detta ganska märkligt. Att all de åskådare som stod ute på publikplats under loppen var inte fler än jag kan räkna på fingrarna.

Sedan är det ju hela det här med att det hela tiden blir färre och färre uppfödare och därmed färre hästar. Det är precis som Jim Frick säger

”- Idag är det dyrt att ta fram en häst och som uppfödare får man inte ens självkostnadspris när man säljer en häst, så de ger upp en efter en.”

Hur åtgärdar man detta? Du kan få betala 160 000 för att betäcka med en hingst med en risk för att fölungen ändå inte blir något. Ska man då sänka omkostnaderna på hingstarna? Men är detta en möjlighet och en rättvis satsning för hingsthållarna?

”Och om höjda uppfödarpremier och prispengar är en enkel om än kostsam lösning på det problemet så är nyckeln till den andra utmaningen (att hålla travsporten professionell) mindre självklar.”

Tror vi att detta är en hållbar lösning? Kanske. Men samtidigt så är det väl som Håkan Persson säger att teoretiskt så skulle uppfödarna redan nu våga satsa.

”Jag tror att alla uppfödare både hoppas och tror att deras hästar ska bli bra tävlingshästar. Med 20% i uppfödarpremier, skulle de redan idag våga satsa på sin uppfödning. Höjda prispengar ger också höjda uppfödarpremier i kronor (inte i %) och visst är det en bra stimulans, även om det blir mindre för uppfödarna. Att höjda prispengar skulle öka priserna på unghästarna är kanske möjligt, men det känns nog "hypotetiskt" för en uppfödare.”

Kommer detta att hävda travsporten och göra så att uppfödarna stannar kvar? Sedan har vi detta med ASVT. Här kan vi se på lite olika åsikter där vissa tycker att de är fel att dessa ska lägga sig i vilka som blir avelshingstar och inte. Och tycker att vi i stället skulle låta marknaden styra. Där är jag böjd att lägga fram min åsikt att jag faktiskt kan tycka att de är värdefullt att dessa faktiskt benar ur och selekterar bland avelshingstarna. Om vi vill ha kvar avelsframsteget och om vi vill fortsätta att utveckla sporten och hästarna mot det bättre. Är det inte då bra att hingstar som har gått och lunkat ute i skogen hela livet som inte har någon speciell stam och inte har gjort några nämnbara prestationer eller för den delen hästar som är dåliga exteriört, som hästen som blev underkänd här förra veckan som bara hade en testikel faktiskt inte sätts in i aveln. Som sagt avelsplanen finns av en anledning. Läs detta ur drag från den.

” STC:S målsättning för avelsvärderingen är att -"Avelsvärderingen syftar till att förbättra kvaliteten och brukbarheten på de hästar, som används i svensktravsport, och därigenom vidmakthålla och även höja standarden på offentliga travtävlingar i Sverige".

”De moment som bedöms i avelsvärderingen har inte samma tyngd, beroende på att de har skillnader i genetisk betydelse. Momenten som ingår är prestationer (0-40p), härstamning(0-30p), hållbarhet och hälsa (0-20p) och extriör (0-10p).”

Was it a Dream - Godkänd 2008

Även detta som Håkan Persson säger tycker jag är värt att fundera på.

”Är det lösa benbitar? Forskning säger att om vi skulle slå ut alla individer med lösa benbitar idag. Då skulle vi ca år 2160 (om 150 år) ungefär ha halverat förekomsten av lösa benbitar i populationen. Det skulle också innebära att 4-5 av våra främsta elithingstar skulle slås ut. Är det värt "priset"?”

När vi får färre hästar kommer den nedåtgående kurvan med fullsatta lopp att fortsätta. För tillfället är det inte helt ovanligt att lopp öppna för 15 hästar inte får fler startande än 8-9 hästar. Läste precis en blogg på travronden. Där talaren Lars G Dahlgren just skrev om detta ämne om avsaknaden av hästar i loppen. I enlighet med hans utlägg så kördes det 143 lopp förra veckan varav tre lopp var inställda på grund av för få hästar. 62 av dessa 143 lopp gick med tomma programnummer och totalt var avsaknaden hela 273 hästar. Tillräckligt många hästar för att fylla ut två hela travdagar.

Ska vi då kolla på Kuskarna ser vi genast att merparten av alla kuskar är gubbar som är 50 plussare. Inte för att vara elak men nog är man väl närmare graven än vaggan då. Det jag egentligen vill säga är att högst troligt kommer dessa att lägga av inom en överskådlig framtid. Men för att föra in nytt blod i sporten så måste även dessa äldre herrar öppna dörren lite på glänt och släppa in den yngre generationen. Hur många tränare finns det inte där ute som har ett par stycken hästskötare som är duktiga kuskar som aldrig eller ytterst sällan får komma ut i loppen då dessa inte är ”nog bra”. Men för att skaffa sig erfarenhet måste man även få ta de första stapplande stegen in i världen. Tycker ni ska läsa detta utkast från en artikel som man slår upp stort på travsport.se

”Ett klart trendbrott kan konstateras. Tjejerna är på väg att ta över! Av de 1382 personer som är över 60 år är endast 57 stycken - eller 4,1 procent - av det kvinnliga könet. Däremot är hela 689 stycken - eller 69,7 procent - av dem som är 40 år eller yngre kvinnor. Det går också att fastställa att många rekryterats in i travsporten tack vare montén.”

Möjligheten att sporten kommer vara utdöd om 30 år känns ganska stor. Är nog inte bara jag som skulle känna en stor saknad i mitt hjärta. Så för all del bit ihop och kämpa vidare. Men visst är det väl så att dessa dödshot mot sporten poppar upp i början av nästan alla år. Faktumet med lite tävlingshästar efter denna vargavinter kanske inte är helt konstigt då man har blivit tvungen att rucka på träningsförhållandena.

Jag vet att jag låter både jävig och partisk då jag skriver om ASVT detta kanske som följd av att jag är anställd av Trottex och därigenom har fått en annan inblick i organisationen.

Högt kilo pris?

20 Januari 2010

Läste här om dagen på ett forum om hur pass "enkel" hästsporten var förr. Men vist var den väl lite enklare då. Om man kollar på den tidens hästkarlar vist finns det väl ett par kvar men de är inte lika många. Är nästan så man törs ge sig på och säga att de är ett utdöende folkslag. Nog gör vi väl ändå våran hästhantering svårare och krångligare i dagens samhälle. Jag menar det är inte ofta nu förtiden någon backar undan och tar ett steg tillbaka och tänker efter är detta verkligen vettigt. Många följer bara med i moderuschen, de ska vara analyser och beräkningar till både höger och vänster. Många har tappat den där genuina känslan som de gamla hästgubbarna hade att kunna lita på sin magkänslan och intuition. Detta fenomen att man ska ha analyser och de senaste prylarna osv är nog större inom ridsporten.

Några som fortfarande faktiskt går efter sunt förnuft i dagens hästvärld är väl ändå visa travtränare. Dessa verkar inte ha försvunnit helt i denna hysteri. Ja vist vill de fortfarande att deras hästar ska prestera på topp men de tänker på sina djur. I huvudsak är det kanske amatörtränaren och mindre proffstränare vi talar om då. Där varje individ spelar en betydande roll i vardagen. I dessa stall där plånboken inte är den största men hästens välbefinnande ändock står i fokus tar man fortfarande till dessa gamla metoder och för den delen alternativa metoder. Sedan finns det dessa som till och med ser till att ensilaget är skördat exakt på klockslaget för att passa det kraftfoder och den typen av hästar man har. Inte nog med de så har den dagliga kontakten med hästarna man har mer och mer börjat att rationaliseras så dagliga sysslor blir utbytta mot foderautomater, vattenkoppar och utmockningssystem vilket tycks bli en allt vanligare syn.

Sedan har vi detta väldigt intressanta ämne, Täcken. Är det inte rent av lite skrattretande när man ser ett fullblod med hela fyra täcken på sig när det är 15 minus ute, därför att hästen "fryser". Speciellt tycker jag detta är lite intressant då man vid vetenskapliga studier har kommit fram till att hästar klarar sig utan täck ner till 5 minus utan problem.

I detta forum som jag nu var inne och läste i poppade de så småningom upp dessa underbara fördomar man alltid får höra. Att folk köper ridtravare bara för att de är billiga och dessutom har de ingen kunskap därför köper de, dem. Sådana påståenden har börjat kännas som vardagsmat. Har till exempel fått höra från en dressyr domare i trakten "de vet du väl att travare inte kan annat än att trava och inte kan de lära sig annat heller." Ett väldigt intressant påstående måste jag säga. Är inte alla hästar födda med förutsättningen att kunna alla gångarter. Jag menar titta bara på en flock travare i hagen. Nog är jag väl medveten om att de är fram avlade på ett vist sätt och kanske inte har samma genetiska förutsättningar. Men detta ska väl ändå inte kunna hindra deras läraktighet, eller är jag fel ute?

Sedan detta med att man skulle ha köpt en ridtravare därför att de är de billigaste hästrasen anser jag är helt fel. Personligen skulle jag inte ha velat haft en annan häst än den jag har. Rasen passar mig utmärkt då jag älskar deras temperament och psyke. Ridtravare är oftast världsvana hästar som är lättlärda och träningsnarkomaner. Men om vi nu kollar på prissumman på en ridtravare ligger det allt som oftast runt 5 000kr. Medan en "riktig" ridhäst med okänd stamtavla, som går någorlunda problemfritt i alla gångarter kan du få ge nästan 80 000kr för. Är inte detta ändå ganska sanslöst.

På bilden ser vi en av alla dessa ridtravare.

Mellandagarna

28 December 2009

Men om man nu ska kolla på travsidan, vad händer idag? Jo faxen startar för sista gången i karriärren på Romme. Skall han få sluta sin karriär med 201 vinster på 234 starter? Förmodligen.  Många fina rekord har han dessutom i kärran. Så som:

- Ingen annan häst har vunnit 48 V75-lopp

- Inget annat kallblod har vunnit 200 lopp

- Inget annat kallblod i världen har sprungit in 21 miljoner kronor.

- Världsrekord i flest antal vunna segrar på raken med 42 vunna lopp.

- Han har dessutom en seger procent som ligger på 86% och en platsprocent på 94%

Samtidigt som man tycker att detta är en fantastisk häst. Han anses till och med vara lika stor som Legolas för vissa.  Men vad gör en häst som han i aveln? Dels så lär rasen utvecklas till det snabare och bättre om man nu skall ha tur. Man kanske kommer att sänka rekordtiderna med ett par seckunder. Men hur ser det ut inom några år då alla har honom i stamtavlan? Då alla vill ha denna stjärnhäst. Blir det som i begynnelsen av den amerikanska travarens avel där i stort sett alla travar har Messenger i stamtavlan? Till fördel eller nackdel?

Tillåtna substanser?

30 November 2009

När vi ändå är i gång och spekulerar. Det här med djurplågeri. Nu när man läser det allra senaste att de ska bli tillåtet att medicinera med finylbutason, flunixin och salicylsyra på tävlingshästar som går i FEI klasser.  Hela 8 mikrogram/ml ska bli tillåtet. Är inte detta märkligt att  vi nu ska börja tillåta att man tävlar hästar som går på smärtstillande när det gäller höga klasser inom ridningen. Att man med en halt häst ska kunna tävla på en så pass hög nivå.

Men om man istället vänder sig och  kollar på travsidan där det inte är tilllåtet ens att starta en häst inom 96 timmar efter det att man har använt en produkt innehållande aloevera, som är ett naturläkemedel. Får mig att fundera. Detta med gränser är verkligen något man kan vända och vrida på åt många håll. Travsporten framställs många gånger som hård och som en sport där "allt" är tillåtet. Men alla vi som håller på med travsporten vet vilka strikta regler de är.

Något som slog mig bara.

Djurplågeri?

27 November 2009

Nu när Svanstedt rättegången är högaktuellkan jag inte låta bli att fundera på begreppet djurplågeri. Vart går gränsenför djurplågeri egentligen? De är en fråga jag många gånger har ställt mig. Vad är accepterat och inte?

Jag ska ge er ett exempel man har en häst som man har i ganska hårdträning som blir halt på grund av att den har fått en ledinflammation (synovit/kapsulit). Ledinflammation i sig är inget ovanlig förekomma då det i stort sett drabbar alla hästar i olika stor utsträckning. Men denna krake åker man till klinik efter klinik, behandlar och behandlar. Hem, vila sedan allt för ofta en för snabb igångsättning hästen blir halt igen sedan tillbaka till klinken för nya behandlingar. Men vad behandlar man leden med? Det vanligaste är väl Hyaluronsyra även kallat tuppkam vilket enligt rapporter skall verka effektivare tillsammans med kortison. Men vad gör kortison med leden? Enligt forskning har det visat sig att kortisonet bryter ner leden sakta inifrån. Många verkar anseatt dessa "behandlingar" är rena mirakel kurerna. Men hur länge håller de? Man åker in på nya om och om igen. Till slut beslutar sig hästägaren att göra sig av med sin häst för att den aldrig blev frisk. Men fick den verkligen en ärlig chans? Är detta djurplågeri eller är de ett humant sätt att ”hjälpa” sin häst på. Var det inte så att hästägaren ville sin älskling det bästa men mot bättre vetande kanske gav den ett tidigare slut på livet.

En annan gren av denna fråga är om vi ser på  den utrustning vi använder är den verkligen den bästa för djuren? En ryttare som sitter och hackar med sina sporrar. Eller en som använder gummisnodd osv för att få "rätt" form.  En kusk som har ett norkst på sin häst för att väcka flyktinstinkten och få den att lägga i en växel till. Eller en som har huvudstång för att den bryter. Är detta naturligt för dessa djur? Men allt detta är helt enligt regelboken och de är aldrig någon som skulle ifrågasätta detta. Jag är verkligen ingen djurrättsaktivist eller så men jag kan inte låta bli att undra ibland vart vi är på väg och på vad som är helt tillåtet utan att man ens reagerar över det. Är det inte en märklig och avtrubbad värld vi trotts allt lever i.