Jag kan inte annat än säga att denna helg har vart minst sagt turbulent för mig då min pappa blev akutsjuk. Men har ändock lyckats genom uppleva en helt underbar kurs med någorlunda medvetenhet. Kursen hölls av Robert Reiner som är en ”reach out to horse-instructor”. Måste säga att han är den första person som jag har mött på som jobbar med sina hästar på det här sättet som jag faktiskt tycker är sund och vettig. En del instruktörer har av mig upplevts som för hårda där man ser mycket ryck och slit utan att hästen har en aning om vad den har gjort för något fel. Trots allt så är de ju aldrig hästens fel. Det är näst intill alltid vi människor som har varit otydliga redan från början. Dessutom hade Robert R ett väldigt öppet sinne och därmed låste han inte fast sig vid en ”lära” som många gör.  Om vi skall ta ett exempel så får till exempel ingen av Monty Roberts upplärda instruktörer utöva några andra teorier än hans egna.

De hela handlar om att man ska leva mer på lika villkor med sin häst. Att man ska vara medveten om sin hästs signaler och framförallt ens egna kroppsignaler. Mycket handlar om det dagliga arbetet dy genomför med din häst. Man ska kunna lasta utan några större problem men framförallt utan stress. Sedan en sådan simpel sak som att leda din häst till och från hagen. Hur beter han sig då? Vi har väl alla handskats  någon gång med den där mindre välhanterade hästen som överhuvudtaget inte respekterar någon . Dessa vardagliga saker som ändå är mycket viktiga att vi tänker igenom när vi kommer till våran hantering av våra djur.

På kursen var jag endast åskådare denna gång. Men nästa gång tänker jag definitivt ha med mig min lilla pärla. Om vi jobbar på vårat band emellan oss så tror jag att de kan leda till att de problem som alla har i stallet med att ta in henne från hagen kommer att lösa sig. Tyckte de var lite roligt att i går kväll när jag kom hem från kursen och skulle ta in hästarna så gick jag först till hennes hage. Jag ställde mig vid grinden och visslade på henne och hon kom galopperande genom hela hagen och ända fram till mig vid grinden. Är inte varje dag hon gör så.

Men jag kan inte låta bli att tänka på vilka underbara varelser hästar är. Ett domesticerat flyktdjur som i många lägen litar blint på en.  Hur mycket tillåter de inte oss att göra med dem? Vi glömmer många gånger att när vi är ute och kör eller rider kontrollerar vi 500 kilo muskler. Så de är kanske dags att man börjar ge lite tillbaka. De minsta man kan göra är väl att se den individen man har för den, den är.